AMLA ritar om kartan för Europas finansiella institut
När Authority for Anti-Money Laundering and Countering the Financing of Terrorism (AMLA) den 1 januari 2026 tog över EU:s samlade AML/CFT-mandat var det kulmen på ett reformarbete som EU-kommissionen drivit sedan 2021. I konsekvensbedömningar och lagförslag har kommissionen återkommande pekat på samma problem: trots gemensamma regler har tillsynen i praktiken varit splittrad, ojämn och sårbar för regelarbitrage.
Det fristående AML-mandat som European Banking Authority (EBA) haft sedan 2020 skapades just för att adressera dessa brister. Men redan i EBA:s egna rapporter om AML/CFT-tillsyn framgick att myndighetens roll var begränsad. EBA kunde utfärda riktlinjer och samla information – men saknade verktyg för att driva verklig konvergens mellan medlemsländerna. Det är detta glapp AMLA nu ska täppa till.
Enligt EU-kommissionens AML-paket ska AMLA fungera som navet i ett integrerat europeiskt tillsynssystem. Myndigheten får ansvar för att färdigställa EU:s gemensamma regelbok, samordna tillsynsmyndigheter och stärka samarbetet mellan finansunderrättelseenheter. I praktiken innebär det att riskbedömningar och tillsynsutfall inte längre enbart bedöms nationellt, utan i ett europeiskt sammanhang.
Detta ligger också i linje med återkommande rekommendationer från FATF. I flera landutvärderingar har FATF pekat på bristande samordning inom EU som en strukturell svaghet, särskilt när det gäller gränsöverskridande risker och komplexa koncernstrukturer. AMLA:s mandat att samordna FIUs och förbättra informationsutbytet är ett direkt svar på denna kritik.
Ett konkret uttryck för förändringen är att EBA:s centrala verktyg och databaser nu ligger hos AMLA. EuReCa-systemet, som används för att rapportera väsentliga brister i AML/CFT-arbetet, har i EBA:s egna analyser visat stora skillnader mellan medlemsländer – både i vilka brister som identifieras och hur allvarligt de bedöms. När samma information nu konsolideras hos AMLA blir dessa skillnader tydligare och svårare att bortförklara.
För finansiella institut innebär detta ett skifte i tillsynens fokus. EU-kommissionen har varit tydlig med att framtidens AML-tillsyn ska vara mer riskbaserad, mer datadriven och mindre formell. Det räcker inte att visa upp policyer och processbeskrivningar. Tillsynen kommer i högre grad vilja förstå hur riskklassning faktiskt används i styrning, kundhantering och löpande övervakning – en linje som även EBA betonat i sina riktlinjer om riskbaserat arbetssätt.
Särskild tyngd får AMLA:s mandat att direkt övervaka cirka 40 av EU:s mest komplexa finansiella grupper. Enligt EU-lagstiftaren ska denna direkta tillsyn fungera som ett europeiskt riktmärke. Erfarenheter från bankunionen visar att krav som ställs på de största aktörerna snabbt spiller över på resten av marknaden, både genom tillsynspraxis och genom förväntningar från nationella myndigheter.
Samtidigt fortsätter EBA att arbeta med penningtvättsrelaterade frågor inom ramen för prudensiell reglering. Ett formellt samarbetsavtal mellan AMLA och EU:s tillsynsmyndigheter ska säkerställa att kapitaltäckning, styrning och AML-risker bedöms sammanhållet. Det är ett direkt svar på kritik från både EU-revisionen och FATF om att bristande samspel mellan regelverk försvagat tillsynens genomslag.
För finansiella institut i Europa är slutsatsen tydlig. AMLA innebär inte att regelverket skrivs om från grunden. Däremot förändras förutsättningarna för hur AML-arbetet granskas, jämförs och ifrågasätts. När tillsynen blir mer centraliserad och mer jämförande minskar utrymmet för lokala tolkningar och reaktiva lösningar. Det som tidigare accepterades nationellt kan snabbt ifrågasättas på europeisk nivå.
AMLA gör inte AML enklare – men den gör spelreglerna tydligare. Och i längden är det en betydligt tuffare utmaning.